Jag har länge tänkt att jag ska läsa boken, men inte kommit till skott. Och nu lär jag inte göra det, det är roligare att se på film. Jag blev förvånad över hur mycket som händer i berättelsen. Av titeln hade jag redan fantiserat ihop en småtråkig historia om en pojke och ett träd. Men detta är så mycket mer.
Det tog 26 år från det att boken kom ut till filmen blev av. 26 år är en stor skillnad mot de filmer som nu spottas på nolltid efter att en deckare släppts. Och det visar sig, böcker behöver mogna innan de blir filmer.
Filmen börjar vid andra världskrigets början. Simon är 12 år och bor med sina föräldrar i ett arbetarhem. Hans mor och far arbetar på riktigt, med händerna. Simon är ett svart får. Han tycker om att läsa, sitta vid eken, lyssna på klassisk musik och söker sig, efter tjat och möda, till läroverket i stan. Han pappa är helt oförstående mot pojkens fäbless för akademi och blir aggressiv i stunder. Simons mor måste därför kompensera och blir onormalt stöttande och snäll. I skolan hittar Simon Isak, som kommer från en judisk överklassfamilj. Isaks mor är livrädd för nazisterna och sitter inspärrad i sin boudoir i lägenheten tills nazisterna kommer för nära och hon tänder eld på hemmet. Kvar är Isak och hans pappa Ruben. Deras hem, emotionellt alltså, blir hos Simon. Ruben rubbar Simons mamma och Simon själv som hittar en ställförträdande pappa i Ruben. De har samma intressen. Och som av en händelse faller Isak för Simons pappa och hans händighet.
Som vi vet var Sverige inte så vackert under kriget. Nazismen smög sig in på alla möjliga ställen. Detta är en film om identitet. Skräcken för att Simons ursprung ska röjas. Rubens identitet, fast i ett land där nazisterna knackar på dörren. Och Isak, traumatiserad av sin uppväxt, moderns självmord och hur han hittar en ny värld i Simons hem.
Mycket vackert, stiligt och välgjort. Bill Skarsgård, min favorit i den familjen, är som vanligt förtjusande.
Betyg: 4-/5
/Helle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar