tisdag 27 november 2012

Baby Call (2012)


Jag gillar filmer där man får fantisera själv. Man vet liksom aldrig riktigt vad som hänt, eller vad som händer för den delen, och får tro och spekulera själv. Det känns som man är delaktig och ett smart filmknep för att hålla sin tittare vaken. Detta är en sådan film. 

Anna är livrädd, helt skräckslagen och vi får veta att hennes man gjort något för jävligt mot henen och hennes 8-årige son. Hon är en svensk kvinna i Norge och får ett skyddat boende i någon förort. Hennes son får inte gå till skolan, inte öppna gardinerna och inte sova i eget rum förrän hon har en babycall och kan hålla koll på hans ljud.

Anna skaffar en vän i mannen som hon köper baycallen av. När hon börjar höra skrik och förfärliga ljud i den går hon tillbaka till affären och det konstateras att hon kanske fångar upp en annan babycall i samma hyreshus.Sen spårar det ur, eller hela filmen blir diffus. Vad är det egentligen Anna är rädd för? Vem är det som är förövaren? Händer saker i verkligheten eller i någons fantasi?
Om ni har någon tanke om vad som är en typisk norsk film så passar inte det in här.

Betyg: 3+/5
/Helle

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar