Ted (2012)

Hehehe. Hehehe.

John är en pojke utan kompisar, till och med mobboffret (när han blir uppspöad) stöter bort John. Därför får John en stor teddybjörn av föräldrarna, som han innovativt döper till Ted. Ted kan bara säga "I love you" och John vill ju ha mer än så, och önskar sig en natt att Ted kunde prata och vara hans vän på riktigt. Sagt och gjort.

Själva inledningsscenen är helt underbar, som en drömsk saga. Sen utartar det förstås. När John är 35 har han fortfarande inte separerat från Ted och Ted har vuxit upp till en härjad vulgär liten björn, totalt gränslös. Han är, som man säger, ful i mun, röker gräs, plockar hem horor och är allmänt ointelligent. Men jävligt kul. Och så är han ju en liten liten teddy och det är så bisarrt och absurt att man bara kan älska det. Så kommer då Lori in, Johns flickvän, och vill seriösa deras förhållande. Hon önskar därför Ted ut ur deras lägenhet och liv eftersom John alltid väljer honom framför henne. 

Man kan inte, inte skratta. Det är kiss och bajs och juck och prutt och gräs och girls. Men det är ju också en liten liten teddy. Ps. regissören är killen som gör family Guy, men nu med riktiga människor. Ni kan ju tänka er... Hehehe.

Betyg: 3+/5

/Helle